De yngsta barnen och läroplanen

Författaren Lena Edlund sätter de allra yngsta förskolebarnen i fokus i boken De yngsta barnen och läroplanen. Hon beskriver hur barnen kan visa vägen till lärandet i samspel med lyhörda pedagoger som med ett medvetet förhållningssätt låter omsorg och lärande bilda en helhet.

De yngsta bokblogg. Foto: Eva-Lotta Ekberg

Jag heter Eva-Lotta Ekberg och är legitimerad förskollärare. Jag arbetar på Fågelstens förskola i ett storarbetslag och med barn i åldern 1-5 år. För lite längre tid sedan än jag tänkt mig åtog jag mig att läsa boken De yngsta barnen och läroplanen och skriva om mina tankar om boken.

Jag har länge fascinerats av de yngsta barnens kompetens och stora lust och nyfikenhet inför att utforska sin omvärld och sig själva i relation till omvärlden, både miljöer och andra individer, så det var ingen tvekan om att jag ville läsa Lena Edlunds bok, vilket jag också gjorde tämligen omgående. Jag fick med mig tankar och idéer som jag i min tur delat med mig av till mina kollegor under året, men att sätta mig ner och skriva ner tankarna har dröjt tills nu.

Gruppen och miljöns betydelse

Lena Edlund sätter de allra yngsta barnen i förskolan i fokus och ger konkreta exempel, från förskolepraktiken, på hur man kan arbeta med läroplanens olika delar. Ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling, använder människan sin medfödda sociala förmåga till att lära och utvecklas en förståelse för sin omvärld, tillsammans med andra.

Läroplanen förmedlar att barn utvecklas bäst i grupp och att de andra barnen och även den pedagogiska miljön har stor betydelse för att det lilla barnets trygghetsskapande. Vi pedagoger behöver ha ett gemensam barnsyn, där barnen ses som kompetenta och med förmåga att fatta beslut och ta initiativ och att vi har förmåga att vara flexibla i förhållande till vad barnen ger uttryck för.

Introduktion i förskolan

Jag tog till mig och inspirerades av det Lena Edlund skriver om barnens introduktion i förskolan och förskolans värld. När barnen kommer nya till förskolan möter de andra barn, pedagoger och också mycket material i förskolans miljö. Genom de olika material som erbjuds barnet, erbjuds också något att kommunicera med och om. I ett exempel från en förskolas introduktion av en grupp ettåringar beskrivs hur pedagogerna noga tänkt igenom hur de kunde planera de pedagogiska miljöerna, för att de skulle bli en hjälp och tillgång under introduktionsperioden.

De planerade för att det skulle finnas något nytt som barnen inte prövat förut, något bekant som de kunde känna igen och också något de kunde kommunicera kring och göra tillsammans. När de reflekterade över introduktionsperioden i efterhand, såg de att materialet haft en stor betydelse i att locka barnen till att vilja vara i förskolan.

Jag kan se att jag arbetat med att locka barnen till att vilja utforska miljöerna på förskolan, när barnen kommit nya, men jag har inte arbetat med det så medvetet och planerat. Nu tänker jag mer medvetet på vad vi kan erbjuda i den pedagogiska miljön, när det ska komma nya barn till förskolan.

Lyhördhet och kommunikation

De yngsta barnen och deras kommunikation tas upp och beskriver hur otroligt viktigt det är med lyhörda och närvarande pedagoger som uppmärksammar vad de yngsta barnen visar intresse för, vart de vänder blicken, på vad de pekar, vad och hur de undersöker med sina kroppar och så vidare.

Här belyses också samspelet mellan de yngsta barnen, hur de iakttar varandra, härmar, hämtar och överlämnar till exempel en leksak och överlämnar till ett annat barn och förenas kring ett gemensamt intresse, Lena beskriver hur man kan göra en tankekarta för att synliggöra hur de yngsta barnen kommunicerar och hur denna kan användas för att vartefter få syn på de kommunikativa strategier den aktuella barngruppen använder.

I boken tas vidare upp frågan hur ser vi på de yngsta barnen och hur vårt synsätt påverkar vårt förhållningssätt. Vårt förhållningssätt påverkar i sin tur hur vi ser på möjligheter till lärande och utveckling under de yngstas vardag i förskolan. Omsorgssituationer kan tas tillvara för lärande och också undervisning.

Lena beskriver en mängd vardagssituationer som genom ett medvetet förhållningssätt utvidgas och hur omsorg och lärande kan bilda en helhet. Ett av många exempel är när barnen är med och lägger ut madrasserna inför vilan. Här kan barnens rumsuppfattning utvecklas genom att de är med och ser hur stor plats madrassen behöver, var respektive barns madrass ska ligga och så vidare. Barnen kan också vara med och lägga ”pusslet” med på vilken madrass exempelvis nappar och snuttefiltar ska ligga och här tas även barnens kunskap om sina kamrater till vara.

En läsvärd bok

Viktiga och intressanta områden som också tas upp i boken är hur barnen visar vägen till lärandet, om vi är lyhörda och uppmärksamma. Genom att ta tillvara det barnen visar intresse för ges fantastiska möjligheter att tillföra material, sätta ord på det gör och utvidga lärande utifrån där barnen befinner sig just nu och försöka se vart de kan vara på väg.

Här beskrivs också att vår organisation under dagen spelar stor roll för att lyckas fånga upp barns samspel och kommunikation och att för att lyckas med förskolans uppdrag. I boken behandlas även normer, värden och demokrati och hur de yngsta barnen får inflytande. Hur man i praktiken arbetar med pedagogisk dokumentation med de allra yngsta åskådliggörs också och hur de yngsta barnen blir aktörer i den pedagogiska dokumentationen.

Varje kapitel innehåller förslag på sådant som man själv kan pröva i praktiken och jag tycker att boken och frågorna kan användas som handbok i arbetet med de yngsta barnen och läroplanen. En mycket läsvärd bok, även om man arbetat länge i förskolan!

Eva-Lotta Ekberg
Förskollärare Fågelstens förskola

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad