Dagbok från Chipata

I början av maj åkte jag och kulturskolechef Andrine Bendixen Mangs för andra gången med till Chipata, Zambia för att få delta i arbetet med den nya fritidsgården. Här är min dagbok från resan.

Vid 18-tiden måndagen den 8 maj anländer jag och Andrine tillsammans med 11 andra representanter för Mölndals Stad till Chipata. Vi äter middag på hotellet innan det är dags att få lite sömn inför nästa dag. Det ska bli väldigt roligt att få träffa projektdeltagarna från Chipata och återuppta arbetet med Lunkhwakwa Youth Centre som vi var här och startade upp i oktober förra året.

Tisdag 9 maj

Vi hämtas med buss och körs till stadshuset i Chipata. Där möts vi av våra vänner från förra besöket. Öppenheten och den spontana glädjen känner vi igen sedan förra besöket. Det känns så genuint och äkta. Vi sitter ner en stund och sammanfattar hur långt vi kommit i projektet och sedan går vi ut på gården. Där hissas våra länders flaggor och vi sjunger våra respektive nationalsånger. Jag får idén att vi i den svenska delegationen skulle kunna lära oss den zambiska nationalsången och överraska med den på avslutningsfesten den sista dagen.

På eftermiddagen har vi ett möte angående vilka instrument som önskas till fritidsgården. Det visar sig att de vill ha elgitarr, keyboard, högtalare, trådlösa mikrofoner, mixer, trumset och liknande. Vi trodde och önskade att de ville köpa olika typer av trummor och historiska traditionella instrument, men de föredrar ”modernare” instrument för att tilltala fler kategorier av ungdomar. Den västerländska kulturen står högt i kurs.

Onsdag 10 maj

Jag och Andrine åker till fritidsgården, Lunkhwakwa Youth Centre. Utanför blir vi mottagna av en orkester, från en privatskola med musiklinje, som spelar för oss. Inne i byggnaden bjuder en grupp ungdomar på en dansföreställning. Vi slås av hur mycket energi det är i allt de gör, verkligen 100 %. Alla är stolta, och tvekar inte ett ögonblick på sin förmåga.

De minsta barnen är väldigt nyfikna på oss och flockas runt oss hela tiden. Två små flickor har fått tag på varsin trumma och spelar för oss. De har verkligen musiken med sig från att de är pyttesmå. Ingen visar dem takten eller hur de ska spela utan de bara spelar. Det är nog så polyrytmiken skapas, ur total frihet och härmning.

Det märks att den här fritidsgården verkligen är viktig för barnen och ungdomarna här. Som några av de fantastiska ungdomarna vi möter uttrycker det: Hit till fritidsgården går man för att träffa likasinnade och hålla sig undan från droger och annat.

Efter lunch börjar jag och Andrine det långdragna arbetet med att växla pengarna som vi samlat in på Kulturskolans konserter. Vi får bara växla en viss summa pengar per dag och vi har samlat in över 20 000, så vi får hämta ut pengarna i flera omgångar. Det tar hela eftermiddagen med proceduren att ta kopior på passen och bli skickade hit och dit. Ändå blir vi inte färdiga…

Torsdag 11 maj

Vi samlas för en Framtidsverkstad, där vi pratar om vilka utmaningar som finns i projektet. De datorer och ipads som Mölndals stad gett Chipata verkar vara i bruk, men det finns problem med internetuppkopplingen på skolorna.

Pengaväxlandet fortsätter under förmiddagen. Till slut har vi fått alla pengarna i den lokala valutan och Simon, en av de ideellt arbetande konstnärerna/musikerna, kan hämta och betala instrumenten i Lusaka. Resan tar åtta timmar med bil enkel väg så han stannar kvar över natten.

Efter lunch åker vi till SOS Barnby. Det är otroligt fint skött, jag är mycket imponerad. Vi träffar bland annat en kvinna som flyttat in i ett av husen i barnbyn för att ta hand om 10 barn mellan 2 och 15 år. Flera av barnen övergavs av sina föräldrar när de bara var ett par veckor gamla. Barnen får vara med och bestämma vad de ska äta och de får hjälpa till att gå och handla utifrån den budget som finns. Någon har skänkt en platt-TV som de kan titta på.

Det finns en förskola i barnbyn, som har en väldigt fin vision: ”Varje barn tillhör en familj och växer med kärlek, respekt och trygghet. Vi skapar familjer åt barn i nöd, vi låter dem forma sin egen framtid och deltar i utvecklingen av deras samhälle”. Allt är väldigt pedagogiskt upplagt och fint.

Det finns även en liten vårdcentral i byn. Hit kan folk från allmänheten också komma så att barnbyn får in lite pengar.

På eftermiddagen spelar vi fotboll. Ett gäng barn och ungdomar från byn möter några av oss från Mölndal, som även får förstärkning av några av barnen. När vi ser en pojke spela fotboll i bara en strumpa och helt utan skor bestämmer vi oss för att nästa gång ska vi ta med skor till barnen.

Fredag 12 maj

Vi fortsätter i Stadshuset med vår workshop från dag 2. Nu handlar det om att presentera lösningar på utmaningarna som kom upp tidigare. Mycket handlar om IT-lösningar som ska underlätta vårt samarbete. Till exempel kommer lärarna på fritidsgården hädanefter att kunna gå till Stadshuset när de vill och använda nätverket där. Borgmästaren lovar också att ordna med lås till musikinstrumenten och de datorer och ipads som Lunkhwakwa Youth Centre fått. Det känns väldigt bra.

På eftermiddagen håller Andrine och jag i en mycket lyckad workshop med ungdomarna på fritidsgården. Alla får lära sig att filma med ipaden samtidigt som jag lär ut sången "Välling och kål". Nu behöver ungdomarna ”bara” få möjlighet att koppla upp sig mot ett nät så vi kan börja dela filmer med varandra också, och därigenom ta del av varandras kulturer.

Vi åker till kommunhuset igen. Simon har kommit tillbaka från Lusaka med instrumenten och alla vill titta och öppna. Det känns mycket högtidligt och alla viktiga personer i staden är närvarande. En enorm tacksamhet och glädje sprider sig i rummet.

Det känns så rätt och härligt att våra elever och lärare handgripligen har jobbat för våra kamrater i Chipata mellan förra besöket och detta. Tack alla elever och lärare för er stora insats och tack också till alla familjer som bidragit med pengar och gjort detta möjligt.

På kvällen är det avskedsmiddag i en festlokal i staden. Vi avslutar festen med vår lilla överraskning: Att vi lärt oss den zambiska nationalsången, mycket väl inövad. Vi ber sedan våra vänner att sjunga den för oss samtidigt som vi sjunger vår nationalsång, som en symbol för allt vi har gemensamt. De båda sångerna passar så fint ihop.

Under kvällen sjunger vi även Små grodorna och andra svenska ringlekar som våra zambiska vänner tycker är så roliga.

Lördag 13 maj

Det är dags för oss att åka vidare men arbetet kommer att fortsätta, både på plats och hemifrån Sverige. Nästa steg för oss är att våra vänner kommer på besök igen lagom till Kulturnatt den 1 september. Då ska vi med stolthet visa vår verksamhet på kulturskolan där vi har tagit in så mycket från andra kulturer, och kommit långt med mångfaldsarbetet.

Våra zambiska vänner är särskilt intresserade av vår gamla tradition. Vi har ju vår folkmusik och folkdans, så det får vi försöka visa upp. Det vore roligt om vi även kunde visa upp några folkdräkter så att våra zambiska vänner får se!

Bloggat av Eva Gunneflo, sångpedagog på Mölndals Kulturskola

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad